En insändare

Skrev en insändare till Metro idag. Vi får se om de tar med den:

Och så en skopa åt västtrafik

I morse hände det igen. I sin naivitet står man där på Backaplan och väntar på 142:an. Bussen kommer. Man kliver på. Bussen står kvar. Någon västtrafiksnubbe kommer ombord och meddelar att chauffören är sen och bussen står i vägen, så den ska flyttas(!). När sen chauffören äntligen behagar dyka upp väljer vederbörande att bara köra förbi utan att stanna till för att plocka upp de presumtiva resenärerna. Återigen står man där som ett hålögt fån och drar halsduken ett extra varv för att skydda mot de 12 minusgraderna innan nästa buss förhoppningsvis infinner sig.

Det är ju tur att man har flextid eftersom man blir sen till jobbet en till två gånger i veckan, annars hade man ju äventyrat sin anställning. Tänk om man hade arbetat på ett kärnkraftverk. ”Var är Mathias, det kokar över här!!”. Eller hjärtkirurg på en akutmottagning gubevars. ”Patienten får vänta, överläkarens buss är sen”.

Då jag flyttade till Göteborg för tio år sen såg jag fram emot att slippa skrapa rutor och sitta i en kall bil varje morgon. Nu längtar jag till den dagen man har råd att skaffa en bil så man slipper det här eländet. 25:an är ju ofta så kall på morgonen att ögonlocken riskerar frysa fast. Är det ur miljösynpunkt man inte bryr sig om att värma dessa bussar? ”Slå ett slag för miljön, åk med västtrafik. Glöm bara inte att ta med sittunderlag och kläder avpassade för polarklimat”.